Foton: Kristin Schyllner
Kyrkans historia
Tolfta kyrka omtalas i ett dokument redan år 1314, men även i Upplandslagen år 1330–1334 då den omnämns som en gammal kyrka. Kyrkan är placerad på en åsrygg av Västlandsåsen och är en tornlös gråstenskyrka av uppländsk typ, en såkallad salkyrka. Kyrkan är placerad i öst-västlig riktning och uppfördes i början av 1300-talet med ett högt trävalv och utan avsmalnande kor. Kyrkans sakristia har vid senare undersökningar visat sig vara äldre än själva kyrkan. Den kan ha varit ett gårdskapell till riddaren Erengisle Båt på Brogård.
Tolfta kyrka är ett fint exempel på en äldre kyrkobyggnad. Vi kan redan från början framhålla att det knappast finns någon kyrka med så välbevarade kalkmålningar och många fornminnen i trakten tyder på en urgammal bebyggelse. Namnet Tolfta kommer från ordet tolft och kan ha två olika betydelser. Socknen har tillhört Rodens skeppslag, vilket betyder att en halv roddarbesättning kunde tas ut från denna socken. Den andra förklaringen kan vara att i Upplandslagen talas det om två sorters kyrkor – hundare och tolftkyrkor.
På 1400-talet uppfördes det nuvarande vapenhuset och ingångsporten i västväggen igensattes. I mitten av samma århundrade slogs de nuvarande tegelvalven och pelarna upp vilket gav kyrkans interiör ett nytt utseende. Mellan åren 1450–1500 fick kyrkan sina fantastiska kalkmålningar som utfördes av Tierpsskolans målare. Motiven sägs vara hämtade från Biblia Pauperum – de fattigas bibel.
Under 1700-talet förändrades kyrkan både interiört och exteriört. Kyrkan fick nu sina stora fönster, förutom korfönstret som funnits sedan uppförandet. Vid en eldsvåda år 1802 brann det höga spetsiga spåntaket och tornryttaren försvann. När elden släcktes visade det sig att kyrkans valv var helt oskadade. Vid återuppbyggnaden fick taket sin nuvarande form. Ungefär samtidigt överkalkades kyrkans väggar, men innertaket lämnades orört. Cirka 80 år senare framtogs åter de gamla väggmålningarna.