Lövstabruk, brukets hoistoria ljudfilen textad
I norra Upplands skogar ligger Lövstabruk, i Österlövsta socken Olands härad. Lövstabruk var en gång i tiden Sveriges största järnbruk och ett av de förnämsta i Europa.
Lövstabruks järnhistoria går långt tillbaka i tiden från början fanns här hyttor, som tillhörde bönder i kringliggande gårdar. Det så kallade bondebruket, det låg ett stycke längre upp i strömmen, och omtalas första gången år 1578. Kronobruket anlades 1596 och drevs för kronans räkning. Från år 1626/1627 arrenderades kronobruket av de holländska affärsmännen Willem de Besche och Louis de Geer. År 1640/1641 gick Louis De Geer in som ensam ägare till Lövstabruk. Bruket skulle komma att ägas av släkten de Geer i hela 13 generationer. Nu inleddes en 200-årig storhetstid inom svensk järnhantering. Louis De Geer värvade smeder och masugnsbyggare från sin gamla hembygd, Vallonien, i nuvarande södra Belgien.
Efter Louis de Geers bortgång 1652 övertog sonen Emanuel de Geer och bruket fick under dennes tid den plan det har än idag. Vid Rysshärjningarna 1719 plundrades och brändes Lövstabruk och bara ett fåtal byggnader undgick förödelsen. Under Charles de Geers ledning byggdes dock bruket upp igen med hjälp av stora lån. Stadsplanen förblev densamma med bl.a. arbetarbostäder längs Stora gatan, magasin, kvarnar, smedjor, förvaltarbostad, brukskontor. Mitt i bruket restes den nya kyrkan och en ny herrgård i sten uppfördes där den gamla legat. Senare på 1700-talet gjordes herrgårdens interiörer om av Jean Eric Rehn som också ritade till de berömda biblioteks- och naturaliepaviljonger. I kyrkan finns den berömda Cahmanorgeln från 1728 efter konstruktören Johan Niclas Cahman. Cahmanorgeln i Leufstabruks kyrka är en av Sveriges bäst bevarade barockorglar och används än idag flitigt vid gudtjänster samt konserter.
Den produkt som tillverkades i Lövstabruk var det så kallade Stångjärnet och som namnet skvallrar om så var stångjärn ca 2 m långa och ungefär 1dm bred. Stångjärnet tillverkades av vallonska smeder som kom från delar av Belgien, Luxemburg och Frankrike under första hälften av 1600-talet. Järnmalmen togs från Dannemora gruva ca 3mil söder om Lövstabruk och var av mycket hög kvalité. Malmen fraktades hit vintertid med hjälp av häst och släde. Stångjärnet var ett halvfabrikat och fraktades med fartyg från ett magasin i Ängskär (Hållnäs) via Öregrund (tullning) till Stockholm och sedan ut i världen, framförallt till England och Sheffield.1917 köpte Gimo-Österby AB upp järnindustrin i Lövstabruk och drev det vidare fram nedläggningen år 1926 och där med sattes punkt för 400 års järnhantering i Lövstabruk. Idag tyvärr inte så många rester kvar av själva järnindustrin, den sista smedjan revs efter nedläggningen 1926.
Delar av bruket förblev i familjen de Geers ägo fram till 1986 då Stiftelsen Leufsta bildades. Sedan 1997 förvaltades flertalet byggnader samt parken av Statens fastighetsverk. Smedsbostäderna längs gatan hyrs ut som privatbostäder. Lövstabruk är byggnadsminnesförklarat.